Vad är avtalsenlig penningpolitik?
Avtappad penningpolitik är den typ av ekonomisk politik som i grunden används för att hantera inflationen och det innebär också att minimera fondens utbud för att öka lånekostnaden vilket i slutändan kommer att sänka bruttonationalprodukten och måtta eller minska inflationen .
Förklaras i detalj
Låt oss förstå avtalspolitiken i detalj.
Det är ett makroekonomiskt verktyg som är utformat för att bekämpa den penningpolitiska inflationen som härrör från en växande penningmängd i ekonomin, orimlig tillgångsvärdering och ohållbar spekulation på aktiemarknaden.
Inledningsvis resulterar en minskad penningpolitik i en åtstramning av krediterna i ekonomin, ökad arbetslöshet, minskad upplåning från den privata sektorn och minskade konsumtionsutgifter, vilket resulterar i en total minskning av den nominella bruttonationalprodukten (BNP), men målet är inte att sakta ner ekonomisk tillväxt men för att göra den mer hållbar ekonomisk tillväxt och en smidigare konjunkturcykel över medellång till lång sikt.
Monetära myndigheter mäter en ekonomis långsiktiga hållbara reala tillväxttakt, även kallad realtrend. Denna reala trendhastighet är svår att observera direkt och måste uppskattas. Vidare förändras också trendräntan över tid när ekonomins strukturella tillstånd förändras och sådana strukturella förändringar i ekonomin minskar ekonomins trendtillväxt. (Strukturellt tillstånd avser förändringar i sparande och investeringsmönster i en ekonomi, till exempel konsumentskift från användning av tunga skulder för att öka besparingar och minskad konsumtion).
Neutral ränta = Real Trend Rate + Inflation Target
Där neutral ränta är tillväxttakten för penningmängden som varken ökar eller minskar den ekonomiska tillväxttakten.
När styrräntan är över den neutrala räntan sägs penningpolitiken vara en avtalspolitisk penningpolitik. Genom att sätta styrräntan över den neutrala räntan minskar penningmängdens tillväxt. Centralbanken påverkar räntorna genom att utöka eller minska den monetära basen, som är den valuta som är i omlopp och bankernas reserver (CRR och SLR) på inlåning i centralbanken.
Kontraktionära penningpolitiska verktyg
Dessa är de tre huvudsakliga verktygen som används av centralbanken för att genomföra den kontraktionära penningpolitiken:
- Operationer på öppen marknad : Centralbankens köp och försäljning av statspapper (i fallet Indien, Reserve Bank of India) kallas öppna marknadsoperationer. Enligt detta påverkar centralbanken räntorna genom att sälja statsskulden på marknaden vilket resulterar i minskade kontanter på investerarkontot, överskottsreserver hos banker, färre tillgängliga medel för utlåning och minskad penningmängd och därmed suger likviditet från systemet och ledde till en åtstramning av pengar i omlopp. Det är dock viktigt att notera att i avsaknad av en likvid marknad för statsskuldpapper är det svårt att genomföra öppna marknadsoperationer.
- Reservkrav : Bankerna är skyldiga att ha en viss mängd reserver i Centralbanken i form av CRR och SLR. Genom att öka reservkravet minskar centralbanken effektivt de medel som finns tillgängliga för utlåning och penningmängden vilket ytterligare ledde till en höjning av räntorna.
- Styrränta : Styrräntan är i grunden det monetära verktyget som används av centralbanken för att kontrollera penningmängden i landet. Framträdande styrräntor är reporänta och omvänd reporänta. Reporänta är den takt som centralbanken lånar ut pengar till bankerna och omvänd reporänta är den takt som centralbanken lånar pengar från bankerna. Genom att höja reporäntan som en del av en ömsesidig penningpolitisk implementeringsövning gör centralbanken lånekostnaderna höga för banker, vilket i sin tur tvingar bankerna att öka sina utlåningsräntor vilket resulterar i minskat tillgång på pengar.
Slutsats
Penningpolitiken justeras ofta för att återspegla källan till inflationen. Avtalspolitisk penningpolitik är ett lämpligt svar för att bekämpa inflationen om inflationen ligger över målinflationen (bestämd av Centralbanken) orsakad på grund av högre sammanlagd efterfrågan (dvs. högre konsumentutgifter och affärsinvesteringar), men samma kontraktionära penningpolitik kan leda till allvarliga förgrening till ekonomin om den genomförs i ett sådant fall där penningpolitikens inflation är högre på grund av försörjningschocker (dvs. högre livsmedelspriser och väsentliga råvarupriser) och en ekonomi som arbetar under full sysselsättningsnivå.
Tanken bakom genomförandet av en minskad penningpolitik är att göra möjlighetskostnaderna för att hålla medel höga så att människor sparar mer och spenderar mindre. Att avskräcka konsumentutgifterna genom att höja räntorna hjälper till att bekämpa den penningpolitiska inflationen eftersom det resulterar i minskad efterfrågan men kan också leda till ökad arbetslöshet på grund av mindre kapitalinvesteringar från företaget på grund av stramare penningmängd och höga räntor. Således kan vi säga att effektiviteten och framgången för den avtalsmässiga penningpolitiken beror på ekonomins konsumtionsutgifter och investeringsmönster och genomförandeförmågan hos landets centralbank.
