Vad är kvantitativ lättnad?
Kvantitativ lättnad eller QE avser den typ av penningpolitik där en centralbank köper ett förutvärderat belopp av statsobligationer och sådana andra finansiella tillgångar i syfte att direkt tillföra likviditet i ekonomin och därför kallas det också som storskalig tillgång inköp.
Process för kvantitativ lättnad
Denna kvantitativa lättnad innebär att centralbanken köper värdepapper (statsobligationer) från sina medlemsbanker för att lägga till likviditet på kapitalmarknaderna. Samtidigt utfärdar centralbanken en kredit till bankens reserver för att köpa värdepapperen. Det ger samma effekt som att öka penningmängden. Syftet med en sådan penningpolitisk åtgärd är:
- Lägre räntor och förbättra utsikterna för ekonomisk tillväxt.
- Inlåningsräntor gör att bankerna kan betala ut fler lån och stimulera efterfrågan genom att ge pengar till företag för expansion.
- Kvantitativ lättnad hjälper till att hålla värdet på landets valuta på en lägre nivå. Detta gör i sin tur landets lager mer attraktivt för de utländska investerarna
- Exporten blir också billigare.
Man bör notera att denna metod inte kommer att vara användbar om de korta räntorna är noll eller närmar sig dessa nivåer. I ett sådant fall ska tillgångarna med lång löptid köpas eftersom det sänker de långa räntorna på avkastningskurvan. Kvantitativ lättnad kan skydda sig mot att inflationen faller under en specificerad nivå. Processen kan utsättas för vissa risker som är:
- Om mängden kvantitativa lättnader överskattas eller för mycket penningmängd frigörs i ekonomin, kan den inflationsnivå som förväntas uppnås brytas och skapa överdriven inflation.
- Mindre effektivt om bankerna fortfarande är ovilliga att låna ut till potentiella låntagare eller andra stränga regler som förhindrar att penningmängden förbättras.
Japans kvantitativa lättnadstidslinje
källa: theguardian.com
Denna policy användes först av Bank of Japan (BOJ) för att bekämpa deflation 2000-01. En ränta på nära noll upprätthölls sedan 1999 och det var i mars 2001 som BOJ översvämmade kommersiella banker med överskottslikviditet för att förbättra utlåningsfaciliteterna och därigenom sprida lager av överskottsreserver. Målet var att minska eventuell brist på likviditet.
BOJ uppnådde detta genom att köpa fler statsobligationer än vad som krävdes och sätta räntorna till noll. Det utvidgade villkoren för kommersiell pappersinköp och köpte aktier och ABS (värdepapper med tillgångsstöd)
- Ur ett statistiskt perspektiv ökade affärsbankernas bytesbalans från 4 biljoner till 35 biljoner ¥ (cirka 300 miljarder dollar) under en tidsperiod på 4 år. BOJ ökade också mängden långa japanska statsobligationer med tre gånger som den kunde köpa månadsvis.
- Under 2011 ökade BOJ detta bytesbalans från 40 biljoner ¥ (504 miljarder dollar) till 50 biljoner ¥ (630 miljarder dollar). Ytterligare utvidgning av programmet för tillgångsköp genomfördes med 5 biljoner ¥ (66 miljarder dollar) till totalt 55 biljoner ¥.
- 2013 avsåg Bank of Japan att utvidga sitt program för tillgångsköp med 60 till 70 biljoner yen per år. Banken förväntade sig att föra Japan från inflation till inflation, med sikte på 2% inflation i syfte att fördubbla penningmängden.
- Den 31 oktober 2014 tillkännagav BOJ en utvidgning av sitt obligationsprogram för att nu köpa 80 biljoner yen obligationer per år.
Amerikansk kvantitativ lättnadstidslinje
källa: nytimes.com
Under finanskrisens topp 2008 var den amerikanska centralbanken skyldig att vidta brådskande åtgärder som innebar en drastisk utvidgning av balansräkningen genom tillägg av nya tillgångar och skulder. Kvantitativ lättnad delades upp i flera faser med QE1 som involverade:
- Den amerikanska centralbanken hade cirka 700 - 800 miljarder dollar i statsskuldväxlar på sin balansräkning före lågkonjunkturen.
- November 2008 bevittnade Fed köpa 600 miljoner dollar i MBS (Mortgage Backed Securities)
- I mars 2009 innehade Fed 1,75 biljoner dollar i bankskuld, MBS och statsobligationer som nådde en topp till 2,1 biljoner USD i juni 2010.
- Ekonomins tillstånd måste övervakas ständigt och i november 2010 tillkännagav Fed QE2 som involverade 600 miljarder dollar i statspapper som köpts till slutet av andra kvartalet 2011.
- Den tredje omgången av kvantitativ lättnad tillkännagavs "QE3" i september 2012, där 40 miljarder dollar per månad genomfördes ett kvantitativt lättnadsprogram för byråns MBS som köpte obligationer. Dessutom tillkännagavs att man skulle hålla Federal Funds-räntan nära noll till och med 2015. Eftersom den var öppen till sin natur kallades den populärt som "Kvantitativ lättnad oändlighet"
År 2013, när det verkade som om ekonomin nådde botten, fanns det avsikter att 'avta' några av Fed: s kvantitativa lättnadspolicyer beroende på de ekonomiska uppgifterna. Det gick inte att sänka antalet obligationer, men programmet för kvantitativ lättnad (QE) väntades stoppas i mitten av 2014.
Fed meddelade inte någon höjning av räntorna men föreslog att om ett inflationsmål på 2% och en arbetslöshet på 6,5% skulle uppnås ska en räntehöjning övervägas. Under andra halvåret 2013 fortsatte Fed med sitt kvantitativa lättnadsprogram och beslutade att minska det vid ett framtida datum. Det var under det sista kvartalet 2014, dessa köp stoppades efter en ackumulering av 4,5 biljoner dollar i tillgångar.
Programmet Kvantitativ lättnad (QE) bidrog sannolikt till följande:
- Lägre räntor för företagsobligationer och hypoteksräntor och därmed stöd till supportpriser
- Högre börsvärdering (Högre P / E-kvot i S&P 500-index)
- Ökad inflationstakt och stabila framtidsförväntningar
- Ju högre grad av jobbskapande
- En högre BNP-tillväxt
ECB: s kvantitativa tidslinje
2009, när krisen uppstod, skulle Europeiska centralbanken (ECB) fokusera på att köpa säkerställda obligationer och signalera att de ursprungliga inköpen skulle vara cirka 60 miljarder euro.
Därefter innehade den schweiziska nationalbanken 2013 en av de största balansräkningarna som motsvarar Schweiz ekonomis storlek. ECB: s tillgångar var cirka 30% av BNP. En av de massiva förändringarna i policyerna 2015 kallades '' Utökat tillgångsköpsprogram '' som innebar ett köp på 60 miljarder euro från centralregeringar, byråer och europeiska institutioner skulle köpas varje månad.
Kvantitativ lättnad varade fram till september 2016 med en total kvantitativ lättnad på 1,1 biljoner euro.
